Kontoret. Väntar på kidsen

praktik_1Sitter på praktikplatsen och väntar på att eleverna ska trilla in. Hittade en häftapparat som det står SYV på. Spännande tyckte jag och tog en selfie med den. Coolt. Eller? Hur som helst. Nu har det gått ett par veckor av min praktik och jag känner mig ganska så hemma. Min kursare har tyvärr hoppat av utbildningen, så jag är numera själv på praktikplatsen. Men det är helt okej. Jag får ha ganska många samtal istället. Bra mängdträning. Jag är nog snart uppe i 15 samtal.

Och frågar du om jag är nervös, så blir svaret JA. Stort ja. Galet nervös, men galet cool på utsidan. Jag kan erkänna att mitt första samtal varade sisådär tre minuter. Drygt. Kanske fyra om jag pressar ut sista sekunderna. Inte särskilt långt med andra ord, så om någon SYV-student läser detta och ska ut på sin första praktik, var inte orolig. Första samtalet behöver inte vara särskilt långt. Får du hjärnsläpp så får du. Har du inget att säga, så säg inget. Din praktikhandledare finns där för dig.

Och om samtalet är två minuter eller trettio minuter, så har du i alla fall lärt dig något! Om du vill få tiden att gå, så kan du ju alltid komma ihåg att tystnad är bra. Arbeta med tystnad. Våga testa! Då jag nu genomfört en del samtal så brukar de landa på 15-25 minuter. Helt okej tidspann. Jag hinner med det jag behöver säga och min praktikhandledare har några minuter att fylla i det jag missat. För det är också något jag har lärt mig. Jag kan omöjligt kunna allt. När du ska ha samtal, lämna prestigen utanför rummet och likaså prestationsångesten. Gör precis som du gjorde under samtalsövningarna i VOV1. Gå in i rummet och rocka loss. Den vägledningssökande har ingen aning om vad sammanfattning eller en öppen fråga är. De vet inte om att det är ”tabu” att ställa en ja/nej fråga. Också kallad sluten fråga. Du behöver inte ligga sömnlös över att ha ställt en sluten fråga. Jag använde mig flera gånger av slutna frågor. Jag hoppas inte mina lärare läser det här, men å andra sidan. Vad spelar det för roll?

Annonser

2 svar till “Kontoret. Väntar på kidsen”

  1. Den här prestationsångesten känner jag igen. Och ibland, än idag när jag sitter med elev så kommer den över mig. Men för det mesta går det bra. Tack för den påminnelsen!

    Gilla

    1. Jag undrar om den någonsin kommer att försvinna helt, men å andra sidan, ingen är felfri. Ibland kan man behöva påminna sig själv om att man i slutändan bara är människa.

      Gilla

Kommentarsfunktionen är stängd.