Dagen är kommen. Jag sitter, väl förberedd med massa godis, frukt och kaffe. Termosen är laddad och jag har precis knäppt på en till kanna kaffe.
Om fem minuter kommer tentan att läggas ut. Det knyter sig i magen. Alltså, den här tentan. Känslan är inte bra. Jag sveper kaffet i min kopp och trycker munnen full med godis. Jag sätter mig i sängen och stirrar tomt framåt. På min världskarta. Jag tänker, men jag vet inte vad jag tänker på. Tre minuter kvar. Jag går ut i köket. Häller upp en ny kopp kaffe. Vankar fram och tillbaka. Två minuter kvar. Jag går ut till godisskålen och trycker in mer godis i munnen. En minut kvar. Jag sätter mig ner. Ägnar några sekunder åt att lägga pennorna på en snygg rad. Tar en stor klunk kaffe.
Slår på datorn och loggar in på Mondo. Nu ligger tentan där. Jag printar ut den. Herre jisses. Det är dags. Fem timmar nationalekonomi, non stop! Tiden börjar ticka iväg.
Godiset i skålen minskar. Kaffet i kannan sinar. Jag slår på en ny kanna. Jag äter mer godis. Första timmen har gått. Ångesten är fortfarande total, men den börjar kanske, kanske avta. Jag äter mer godis. Jag skriver mer. Jag ritar en till figur.
Jag tar en banan. Mosar i mig nästan hela på en gång. Sköljer ner den med kaffe. Fortsätter skriva. Tiden går. Jag ritar, jag stryker över, kryssar, slänger, ritar, kryssar och slänger bort igen. Ritar på nytt. Okej. Ganska nöjd. Fotar av figuren och skickar till min mail. Figuren ska bifogas i tentan.
Tiden går. Jag inser nu att det bara är 15 minuter kvar. Hallå, var tog all min skrivtid vägen? Jag har en hel fråga kvar. Den är på 15 poäng. Nu har jag nått gränsen då jag inte längre orkar, vill eller kan tänka klart. Jag bara skriver. Skriver, skriver och skriver. Jag hinner inte ens titta så att det jag skriver är rättstavat eller ens har någon bäring. Ögonen pendlar mellan mina anteckningar och datorskärmen. Jag tänker att det är tur att jag har tio år av journalistik i ryggmärgen. Att fingrarna kan flyga över tangenterna. Det är där fingrarna hör hemma. De känner sig säkra. Jag tittar aldrig ner på tangentbordet. Det behövs inte. Fingrarna hittar rätt ändå.
Nu är det tre minuter kvar till inlämning. Det här är kaotiskt. Jag trycker på spara och loggar in på Mondo. Öppnar inlämningsmappen och slänger in tentan. Klickar på registrera. Okej. Det är klart. Jag tittar på klockan. Jag lämnade in tentan med en minut till godo. Nu måste jag kila iväg. Har en avtalad tid att passa. Slänger på mig jackan och springer till tåget. Jag hatar att vara sen. Så därför springer jag. Inser att jag ändå kommer att bli sen. Inte mycket, men några minuter. Jag hatar att vara sen. Men jag skiter i det just nu. För tentan i nationalekonomi är inlämnad. Lyckan är total. Känslan av frihet.
Syvbloggen.nu 