Julen är över. Nationalekonomin är här. Ångesten är total.

eko_pluggJuluppehållet är över. Det gick fort. Jag sitter i min lägenhet tillsammans med min kursare, Daniel. Vi har spritt ut våra nationalekonomipapper över hela lägenheten. Böcker, grafer, anteckningar. Allt ligger i en salig röra. Det är ett under att vi själva kan navigera oss bland allt. Ångesten är total. Total. Vi båda känner att vi är helt lost. Tappade bakom varsin vagn. Det här känns inte bra. Det känns rent ut sagt fördjävligt.

Men vi har samlat oss. Vi bestämde oss för att träffas och diskutera. Kanske kan vi lära av varandra. Kanske, kanske kan vi lära opss något! Tentan närmar sig med stormsteg. Det märks att många kursare är oroliga för utgången av denna kurs. För min egen del så känner jag att det här, det kan vara första tentan som jag kommer att köra på. Det kommer stå F på den här tentan. Jag vet, hur bra är det att tänka så? Inte alls. Jag har gått en utbildning i snart tre år där jag lärt mig att tänka positivt, att bygga upp en motivation. Men just nu är jag inte mottaglig för sådant.

Jag går ut i köket och knäpper på kaffebryggaren. Kaffet droppar sakta ner i kannan. Det här blir vår tredje kopp julkaffe. Det doftar underbart av julkaffe och lussebullar. Vi finner ett stort nöje i att fika. Mindre nöje i att plugga nationalekonomi. Detta fruktansvärda ämne.

Vi dricker vårt kaffe under tystnad. Vi äter våra lussebullar under tystnad. Vi fortsätter studera. Marknadsmodellen, utbud och efterfrågan och den vertikala Philips-kurvan.

Annonser