Kyla, regn och snålblåst

Riiiiing. Riiiiing. Den röda klockan tar i så den spricker. Jag hade precis klivit in på rummet med en kopp kaffe. I en av mina fåtöljer satt kuratorn och väntade. Det var bara att vända i dörren. Ta med sig ICE-pärmen, fylld med alla viktiga papper vid nödsituationer, kasta på sig jackan och fånga in den förymda koppen kaffe. Ut från klassrummen strömmar elever. Mängder med elever. Den illröda klockan låter ”riiiiing, riiiiing”. I trapphuset blir det tjockt med elever. Jag spanar i klassrummen, så alla elever tagit sig ut enligt rutin. Vi går mot uppsamlingsplatsen. Så fort vi klev ut från skolan slog kylan emot oss. Regn och snålblåst. Efter 20 minuter började det kännas som en evighet. Eleverna frös, vuxna frös, men brandkårens frånvaro tolkade jag som att det i alla fall inte brann på skolan, men allvaret kändes i luften. Det här var ingen övning. Efter ett tag fick vi gå in igen, som sig bör. Det var något tekniskt fel som orsakade larmet denna gång. Skönt. Skönt att det inte brann. Skönt att utrymningen gick så bra.

Annonser