Jag och kollegan går igenom nytt spännande material

Det är höstlov och eleverna är lediga. Men SYV-fabriken stannar aldrig! Förutom på industrisemestern. Idag satte jag mig på pendeltåget och åkte till Södertälje. Till min gamla kursare Frida och till hennes nuvarande arbetsplats. För idag var det en heldag med kollegialt lärande. På agendan för dagen stod kontinuerlig vägledning F-6, PRAO och föräldramöten. Vi började såklart med att inhandla go´fika, som sig bör när det är kollegialt lärande. Nästa på dagordningen var såklart att börja fika. Sen blev det lite paketutdelning, jag hade med mig en present från Syvbloggen, årets SYV-kalender! Sedan hade jag med mig lite annat smått och gott också, typ en termosmugg och lite arbetsmaterial. Bland annat en folder om gymnasievalet till föräldrar och ett exemplar av Choice & Brainy möter framtiden. Tillsammans bollade vi sedan en mängd idéer på lektionsupplägg för årskurs F-6. Lite avundsjuk på Frida att hon kommit såpass mycket längre i arbetet med den kontinuerliga vägledningen än vad jag har! Hitintills känns det som jag lagt mitt främsta fokus på 7-9, även om jag har stora visioner för mitt arbete i F-6. Men jag har trots allt hunnit vara ute i förskoleklass, åk2 och åk5. Nästa år siktar jag på att utöka min närvaro hos F-6 för att sätta igång deras tankar om framtiden.
För att sätta igång arbetet behövs det ibland bra verktyg. Vilket också var anledningen till att jag tagit med Choice & Brainy från Tremedia, skriven av författaren Linn Andergren. Vi kom fram till en gemensam slutsats, ett toppenbra material innehållande övningar, en del som vi förvisso redan genomför dagligdags, men helheten fyller ett tomrum. Vi kom fram till att det vi verkligen saknat är en bok med ett sammanhang. Linn Andergren har fyllt det tomrummet med sin bok. Övningarna sätts i ett större sammanhang, i en spännande story, där vi får följa Choice och Brainy.   Boken bjuder inte bara på en spännande story som jag tror fångar våra unga elever, utan det bjuder även på tydliga kopplingar till vägledningsteorier och läroplanen. Bättre än så kan det väl inte bli? Eller jo, kanske. Allt kan nog bli bättre, men i det här fallet vet jag inte hur. Jag är helnöjd som det är.

Nu har arbetet startat med att sätta sig in i arbetet och boken, så boken kan sättas in i ett större sammanhang för eleverna. Jag har redan hunnit dela ut boken till två mentorer i åk5. Förhoppningsvis kan vi kicka igång arbetet åtminstone i dessa två klasser. Hoppas verkligen att de tycker om materialet lika mycket som jag, så vi snarast kan beställa en klassuppsättning för att testa. För om man inte testar får vi inte heller veta om det är ger resultat! Jag är övertygad om att det här materialet kan hjälpa eleverna att få upp ögonen för både arbetsliv och utbildning och jag är ju sedan länge övertygad om att arbetet med studie- och yrkesvägledning måste börja tidigt, redan i förskoleklass.

Förhoppningsvis kommer det något bra material, i paritet med Choice and Brainy, anpassat även för våra allra yngsta elever, där det är så viktigt att så ett litet SYV-frö!

Annonser

Region Jämtland-Härjedalen först ut med #syvbloggenworkshop

I tisdags satte jag mig på tåget som skulle ta mig till Östersund. Passade på att sova på tåget upp, en resa på närmare sex timmar. I Sundsvall fick jag hoppa av bekväma snabbtåget SJ 3000, om jag inte ville hamna i Umeå, vilket jag avstod från denna gång. Istället hoppade jag på Norrtåg mot Duved. När jag klev på tåget i Sundsvall väcktes en mängd minnen till liv och jag passade på att sluta ögonen en stund. Tänkte tillbaka på min studietid i Fränsta. Tiden på Ålsta folkhögskola. Under resan med Norrtåg passade jag på att skriva ihop en liten historia baserad på mina minnen. Den lilla tillbakablicken hittar ni om ni klickar här!

Men om vi hoppar till morgonen därpå. Onsdag morgon. Jag vaknar på hotellrummet i Östersund. Jag somnade sent, då jag suttit långt inpå natten och arbetat med en presentation som jag planerar att använda under dagen. Jag är på en annan ort, en ort långt bort från hemma. Östersund. En ny stad för mig. Här har jag bara varit en gång tidigare och det var när jag bevakade skidskytte som fotograf för Västra kuriren. Jag och mina klasskompisar var på plats. Vi frös, men det är ett oförglömligt minne. Men nu tillbaka till dagen. Idag ska jag nämligen hålla i den första Syvbloggen workshop, i det här formatet. Jag har under min korta tid som examinerad studie- och yrkesvägledare arbetat mycket med digitala verktyg, som ska underlätta arbetet. Jag upplever att många av mina kollegor står på tröskeln till den tekniska världen, men ibland upplevs tröskeln som svår att passera. Det är inte så konstigt. För forskning visar på att vägledare, för att vilja och kunna använda informations- och kommunikationsteknik i sin profession behöver stöd och hjälp i förståelsen för de digitala hjälpmedlen som finns tillgängliga.

Det är därför jag denna dag befinner mig på Clarion hotell i Östersund. Hotellet som ligger i ena ändan av den trevliga gågatan som löper genom centrala Östersund. Bredvid hotellet ligger Storsjöteatern och ett stort trevligt torg. Efter en hotellfrukost beger jag mig ner till konferenslokalen Norderön, där jag möter Berit Haugen, projektledare för LärOm Studie- och yrkesvägledning i grundskolan, region Jämtland-Härjedalen. Berit är också den som bjöd in mig till dagens event. Idag ska jag genomföra en workshop med studie- och yrkesvägledare från regionen. Dagens workshop kommer rikta in sig mot digitala verktyg i studie- och yrkesvägledning, framför allt står Instagram, #hashtags och Google classroom i fokus.

Strax innan 09 hade ett glatt gäng studie- och yrkesvägledare tagit plats i lokalen och lokalen var verkligen full! Så roligt att se. Efter en snabb fika och introduktion från Berit Haugen så kickade jag igång workshopen. Först gick jag igenom lite kort om teorier och forskning innan jag visade lite statistik för användningen av sociala medier. Efter det gick vi vidare och började arbeta mer ”hands on”. Vi började med att skapa ett Instagram-konto. De allra flesta visade sig använda Instagram på fritiden, men nu skapade vi en jobbprofil. Som alltid så befinner sig deltagarna på olika kunskapsnivåer är det gäller teknik, men jag tycker ändå att det gick väldigt bra. Gruppen fick lära sig mer om #hashtags, hur man taggar personer och hur man gör konton privata. Vi laddade upp bilder med hashtags och gruppen skapade sin alldeles egna hastag, #syvJH (som står för syv Jämtland-Härjedalen).

När vi avslutat genomgången och workshopen kring Instagram gick vi vidare till Google classroom. Ett spännande verktyg som kan vara till god hjälp för inte bara lärare, utan även studie- och yrkesvägledare. Tiden går fort när man har roligt. Snart var det dags för lunch, bestående av en kryddstark kycklingfilé samt en underbar efterrättsbuffé. Väl tillbaka i konferenssalen gick vi tillbaka en snabbis till Google classroom och även Google forms. Sedan fick vi en intressant förevisning av danska eVejledning, live genom Adobe Connect. Lite teknikstrul blev vi dock drabbade av, men det avhjälptes ganska smidigt, med lite datorbyten och några korta pauser.

Snart var denna dag slut och jag befann mig snart på ett tåg hem mot Stockholm. Det blev en snabb visit i Östersund. En stad jag gärna besöker igen. Tack Östersund. Tack Jämtland-Härjedalen. Tack för denna gång! Vi får se var nästa workshop tar mig!

 

Där minnen väcks till liv

Här väcks minnen till liv! Sitter just nu på ett Norrtåg och väntar på avgång. Sluter ögonen och tänker tillbaka. För sex år sedan satt jag på ett Norrtåg på väg mot Fränsta. Vi hade precis ätit på McDonalds. Jag, Alva, Sofia och Sofia. Var den tredje Sofia och Jerry höll hus för dagen minns jag inte, men kan mycket  väl tänka mig att de tröttnat lite på att åka fram och tillbaka  till Sunkan. För det var så vi kallade Sundsvall. Sunkan. Nu var vi alltså på väg tillbaka till Fränsta. Hålan med tre järnbutiker, två matbutiker och sportbutiken ”Inte bara sport”. Och så folkhögskolan. Ålsta folkhögskola. Folkis. Gamla kära folkis. Det var här jag studerade mitt andra år på Folkhögskola. Förra gången fotografi på Gotlands folkhögskola. Den här gången journalistik och tidningsmakeri på Ålsta folkhögskola. Vi kallades journalistjävlarna. Kanske för att vi var så jobbiga. Kanske för att vi hade en egen sal med sju 27″ iMac. Kanske för att vi, trots att skolan sagt nej, burit upp en soffa till journalistsalen. Kanske för att vi installerat en fikahörna med tekokare och kaffebryggare, trots att rektorn sagt nej, på grund av brandrisken. Appropå rektorn. Han verkade inte tycka om oss. Jag tror han tyckte vi kostade pengar, körde för mycket med skolans bilar och granskade den egna verksamheten (skolan) för mycket. Och vi tyckte inte om honom heller, särskilt mycket. Och vi kostade pengar. Gud vad vi kostade pengar. Till exempel den gången vi lyckades kvittera ut den röda landstingsbilen och begav oss på en roadtrip till Stockholm. Vi skulle göra ett studiereportage genom Sverige. Reportaget blev flera sidor i tidningen Västra kuriren, så resan var väl värd. Det var roadtripen som gick från Fränsta till Stockholm med mellanlandning på Forsa folkhögskola utanför Hudiksvall. Roadtripen som vi i efterhand skulle bedöma mer som en nöjesresa. Vi var nog förtjänta av öknamnet journalistjävlarna. Nu när jag öppnar ögonen tittar jag rakt på en stationskylt. ”FRÄNSTA” står det med stora bokstäver. Vilka minnen som väcks till liv. Nu sitter jag på ett Norrtåg på väg till Östersund. Jag ser Fränsta sakta försvinna bakom mig när tåget lämnar stationen. Fränsta. Den lilla hålan med tre järnbutiker, två matbutiker och sportbutiken ”Inte bara sport”. Och så folkhögskolan. Ålsta folkhögskola.

Kyla, regn och snålblåst

Riiiiing. Riiiiing. Den röda klockan tar i så den spricker. Jag hade precis klivit in på rummet med en kopp kaffe. I en av mina fåtöljer satt kuratorn och väntade. Det var bara att vända i dörren. Ta med sig ICE-pärmen, fylld med alla viktiga papper vid nödsituationer, kasta på sig jackan och fånga in den förymda koppen kaffe. Ut från klassrummen strömmar elever. Mängder med elever. Den illröda klockan låter ”riiiiing, riiiiing”. I trapphuset blir det tjockt med elever. Jag spanar i klassrummen, så alla elever tagit sig ut enligt rutin. Vi går mot uppsamlingsplatsen. Så fort vi klev ut från skolan slog kylan emot oss. Regn och snålblåst. Efter 20 minuter började det kännas som en evighet. Eleverna frös, vuxna frös, men brandkårens frånvaro tolkade jag som att det i alla fall inte brann på skolan, men allvaret kändes i luften. Det här var ingen övning. Efter ett tag fick vi gå in igen, som sig bör. Det var något tekniskt fel som orsakade larmet denna gång. Skönt. Skönt att det inte brann. Skönt att utrymningen gick så bra. 

Lycka till på VM i Abu Dhabi, Sverige!

Ja, lycka till Sverige! Kör hårt i Abu Dhabi! Eleverna snackar fotboll i korridoren. Det har ju varit kval nyss! Och Sverige var tydligen ganska duktiga i matchen mot Luxemburg. Nu om något är det skarpt läge. Det är VM. Och Sverige är där! Det här är inte vilket VM som helst, det här är världsmästerskapen i yrkesskicklighet för ungdomar under 23 år. Sverige representeras av Yrkeslandslaget. I tävlingen deltar över 1 200 yrkesverksamma unga från ungefär 70 länder! De tävlar i över 50 olika yrkesgrenar.

Årets tävling genomförs i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten. Varje tävlande har fått en egen expert som coachar dem och hjälper dem till att finslipa tekniken inför den stora tävlingen. Genom WorksSkills Sweden får ungdomarna i Yrkeslandslaget även tillfälle att träffas tre gånger. Då får de bland annat medieträning, mental träning och chansen att bygga laganda. Dessutom går de igenom mer yrkesspecifik träning med sin coach. Hur coolt är inte det här? Sverige har ett eget landslag för yrkesskicklighet! Hallå? Är det bara jag som är pepp på Yrkes-VM!?

Och nästa år är det Yrkes-SM i Uppsala! Tagga! Jag ska försöka få dit mina elever! Det är ju världens chans att få se en stor variation av yrken! Yrken som i många fall utgör en viktig stomme i vårt samhälle! Så lycka till nu, Yrkeslandslaget! Sveriges kanske viktigaste landslag!

yrkeslandslaget_Foto Viktor Fremling, WorldSkills Sweden

Foto: Viktor Fremling, WorldSkills Sweden

Medicinsk studie- och yrkesvägledning måste få större utrymme

Den medicinska studie- och yrkesvägledningen måste få större utrymme, inte minst i SYV-utbildningen. En ganska enkel slutsats jag drar efter att ha fått äran att lyssna till Cathrine Forsberg, som är expert inom hörselområdet och också en blivande kollega! Cathrine studerar sista året på SYV-programmet vid Stockholms universitet och har tagit över en av mina gamla skolor där hon jobbar extra för att hjälpa alla elever till gymnasiet. Idag stod hon i Tranströmer-salen, A314, på Södra Latins gymnasieskola på Södermalm i Stockholm. Precis när jag klev in genom skolans portar började regnat falla ner. Skönt att få komma in. 
Jag hinner hälsa och småprata lite med Cathrine innan eleverna strömmar in. Cathrine påbörjar sin föreläsning och fångar verkligen åhörarna med sin berättelse om hur hon drabbades av tinnitus. Vi får ta del av olika decibel-nivåer. Allt ifrån samtalsnivå till nivåer för konserter och jetplan. Spännande! Något som berör bland annat skola är när mycket ljud kommer från olika källor. När man försöker koncentrera sig och lyssna på till exempel läraren så spänner man nacke och axlar vilket kan resultera i huvudvärk. Intressant. Skulle kunna förklara min huvudvärk jag har till och från när jag går från jobbet. Det är dags att börja arbeta med de höga ljudnivåerna! För att skona allas hörsel och förhindra hörselskador och hörselnedsättning. Det är inte värt att offra sitt viktigaste instrument, snäckan (en vital del i vårt öra) för lite musik eller höga ljudnivåer på arbetsplatsen. Det är dags att prata om medicinsk syv, där inte bara hörsel ingår.

En hel dag med SYV i framkant

Klockan är strax efter 08, tisdag 26 september. Det är en kylig morgon, men det ser ut att bli bra väder. Jag är på väg till Garnisonen konferens på Karlavägen i Stockholm. För idag är det Stora studie- och yrkesvägledardagen som arrangeras av Framtidsverket. En konferens om studie- och yrkesvägledning i framkant. Idag är dagen jag debuterar som moderator för en hel konferens. Dessutom är jag talare och ska prata om informations- och kommunikationsteknik i studie- och yrkesvägledning. Spännande. Nervöst. Som så mycket annat man ska göra för första gången. Föreläsning har jag ju haft förr visserligen, för ett gäng nyfikna studenter på SYV-programmet vid Stockholms universitet. Snurrdörrarna in till konferenslokalen är ur funktion, så jag går in genom en dörr på sidan. Går direkt och köper en cappuccino. Behöver vakna till, det här är min frukost. Dagens första kaffe. Det är något speciellt med den.
Jag går till konferenssalen och anmäler mig. Får min namnbricka. Sedan börjar allvaret. Jag får ett headset med mikrofon. Vi testar ljus, ljud och bild. Fungerar inte. Vi provar olika datorer. Fungerar inte. Tillslut kopplar vi in min pluttiga MacBook. Fungerar. Så vi kör på den. Det trillar in konferensdeltagare. De tar plats, sprider ut sig i lokalen. Några långt bak, några långt fram. Bra spridning. Natalie, från Framtidsverket inleder. Sedan är det min tur. Hälsar alla välkomna, sedan kör jag igång. Bakom mig rullar presentationen om IKT i SYV. Det går bra. Slide efter slide rullar förbi. Jag pratar om CIP-teorin, kartläggning och kostnadseffektiv vägledning står i fokus. Mitt andra område är sociala medier, där jag går igenom de mest populära sociala medierna för ungdomar 2016. Jag djupdyker i Youtube, Snapchat och Instagram. Nu börjar nervositeten släppa. Det här rullar på ganska bra. Snart är jag inne på mitt tredje fokusområde och kanske ett av de viktigaste handlade om nätmobbning. Tre delar jag valt att lägga mitt fokus på. Alla tre hänger ihop och gifter sig bra med varandra. Tiden går och jag är helt plötsligt framme vid mitt avslut. Jag ber deltagarna ta fram sina telefoner. De ska ladda ned appen Kahoot, för nu ska vi göra en quiz. Quizen avslutar min presentation. Roligt och avslappnande slut. Känner mig nöjd när jag avslutar och meddelar att det är dags för förmiddagskaffe. Ser fram emot nästa gång jag ska stå på scen. Då blir det i Göteborg och jag ska återigen snacka om IKT i SYV.

Förberedelser och flyttkaos

2016 års Stora studie- och yrkesvägledardag. Foto: Elin Hagman / Framtidsverket

September är här. Det närmar sig med stormsteg. Ja alltså, dels ser jag ljuset i tunneln, vad gäller flyttkaoset, dels ser jag ljuset även vad gäller min presentation om informations- och kommunikationsteknik i SYV, som jag ska hålla på Stora studie- och yrkesvägledardagen, arrangerad av Framtidsverket. Förutom att snacka lite om ett så viktigt ämne som IKT i SYV, så har jag fått äran att moderera konferensen. Nu sitter jag här i en av mina nya fåtöljer och förbereder min presentation. Flyttar och ändrar, lägger till och tar bort. Det är mycket arbete, men jag börjar se ljuset i tunneln. Jag läser på teorier och forskning. Det är spännande och lärorikt och min förhoppning är såklart att jag kan vidarebefordra kunskaper och intresse för användning av IKT i studie- och yrkesvägledning. För om vi ska ha en studie- och yrkesvägledning i framkant, så måste vi också vi vägledare anpassa oss till moderna verktyg. Vi måste våga använda differentierade tjänster. En del pratar om att använda digitala verktyg som komplement, men vad är det som säger att det inte skulle kunna vara så att den fysiska vägledningen är ett komplement till digitala verktyg? Med IKT kan studie- och yrkesvägledningen bli mer tillgänglig. Studie- och yrkesvägledare måste kunna möta de vägledningssökande på deras egen arena. Skulle den arenan vara sociala medier, ja då är det väl självklart att vi ska finnas på sociala medier. Om vår närvaro där kan bidra till en ökad tillgänglighet är det väl ingen tvekan om saken?

Jag förespråkar såklart användningen av IKT i studie- och yrkesvägledning, men man ska inte implementera teknik för teknikens skull. Teknik ska implementeras om man ser en vinning i det. Det ska finnas ett syfte bakom införandet. När syftet väl är formulerat, så måste man våga testa. Bara för att man har ett syfte och en målbild, betyder inte det per automatik att det blir en succé. Det är bara att dra igång ett projekt och testa. Fungerar Snapchat? Fungerar Instagram? Hur tas det emot? Kanske ska vi testa videosamtal? Chatt? Flippat klassrum? Vad passar din målgrupp? Att registrera ett konto på sociala medier är i dagsläget lika enkelt som att installera ett mobilt Bank-ID, om inte enklare. Mobilt Bank-ID använder sig nog de allra flesta av. Inte? Då kanske du använder dig av mejl. Hur skapade du ditt mejlkonto?

Jag är övertygad om att många inte använder IKT och sociala medier för att de upplever det som en tröskel att ta sig över. Ett hinder att överbrygga. Så fort man kommit över den lilla bergsknallen kommer det sannolikt att bara rulla på. Så det gäller att ta sig över den där lilla tekniktröskeln. Det gäller att skriva in sitt önskade användarnamn, sin mejl och sedan klicka på registrera. Svårare än så är det egentligen inte att skapa ett konto på sociala medier. Och svårare än så är det egentligen inte att använda IKT och sociala medier i studie- och yrkesvägledningen. Förresten så använder nog de allra flesta IKT redan idag. Internet och mejl. Det är några exempel på IKT. Frågan är hur vi ska kunna ta det steget längre. Många har redan gjort det, hur får vi med oss fler på det tåget? För informations- och kommunikationsteknik är en del av en studie- och yrkesvägledning i framkant!

Kom gärna och lyssna på vad jag har att berätta om IKT i SYV. Googla fram Stora studie- och yrkesvägledardagen och anmäl dig redan idag! Förutom jag, så kommer ett gäng andra intressanta talare, däribland Åsa Sundelin, Lärare och forskare vid studie- och yrkesvägledarprogrammet
Stockholms universitet, som kommer prata om studie- och yrkesvägledande samtal med unga i migration och Charlotta Granath, SO-lärare och Christer Johansson, studie- och yrkesvägledare på
Viksjöskolan, som kommer att prata om bland annat senaste utbildningssatsningen på EU-nivå.

Med det bloggat, så ska jag återgå till att packa upp mina flyttkartonger och göra mig hemmastadd i mitt nya kontor. För här råder det flyttkaos. Även om mina nya fåtöljer kommit på plats.

2016 års Stora studie- och yrkesvägledardag. Foto: Elin Hagman / Framtidsverket

Det börjar här. Det börjar i nollan.

Vad tänker barn om yrken?

Nollan. Förskoleklass. Sexårs. Kärt barn har många namn. Eller vad säger man? På min skola kallas det nollan, eller förskoleklass hos vissa. Jag antar att det är lite flexibelt. Kalla det vad man vill. Det är torsdag kväll. Klockan börjar närma sig 17.30. På skolan börjar människor samlas. Inte elever, utan föräldrar till elever. Mammor och pappor. Regnet hänger i luften, det är sådär varmt, kvavt och lite dimmigt ute. Tänk om vädret bara kunde bestämma sig. Det är ju så man får huvudvärk. Rektor, biträdande rektor, skolpsykolog, skolsköterska, rörelsepedagog och så jag då, studie- och yrkesvägledaren, går genom korridorerna till första klassrummet. Dörren står på glänt, ett sorl hörs inifrån. Någon häller upp kaffe i en plastmugg, det är sånt som hör föräldramöten till. Ikväll har föräldrar till våra elever i förskoleklass samlats. Nollan. Förskoleklass. Det är här det börjar. När närvarande i elevhälsan ska presentera sig säger jag kort mitt namn och titel, ”David Spak, studie- och yrkesvägledare”. Det är roligt att stå framför nyfikna föräldrar och berätta om studie- och yrkesvägledning. Jag är tacksam för att jag fick inbjudan för några veckor sedan.

”Vad gör en studie- och yrkesvägledare med förskoleklasselever?”

Frågan är relevant. Jag är inte förvånad att frågan dök upp, för det är inte en självklarhet att studie- och yrkesvägledaren är med på föräldramöten i förskoleklass. ”I förskoleklass arbetar vi med att prata om jobb, vad ni föräldrar jobbar med, vad det finns för jobb i samhället, vi ritar, pratar drömmar, går yrkespromenader, gör studiebesök och mycket mer.” Förvånade, men nöjda blickar. En nickning här och ett hummande där. Glad att få berätta om mitt arbete med studie- och yrkesvägledare i förskoleklass. För det är här det börjar. Amerikanska forskare har i en ny studie kommit fram till att det är vid sex års ålder flickor börjar associera smarthet med män, snarare än kvinnor. Studien visar alltså att det är vid sex års ålder stereotyper riskerar att påverka flickors val i livet.

Att forskarna kommit fram till det här resultatet kanske inte förvånar mig särskilt mycket. Det är ju trots allt det som Linda Gottfredsons teori om individens egna begränsningar och kompromisser, handlar om. Teorin menar till exempel att barn redan vid 3-5 års ålder blir medvetna om att vuxna har roller i världen och de inser att de småningom också kommer att bli vuxna. Det som nästan går att applicera direkt från Gottfredsons teori, på forskarnas studie är det, är att barn i 6-8 års ålder börjar bli mer medvetna om arbetsroller och de börjar tilldela dem specifika kön. Så applicerar man Gottfredsons teori på forskarnas resultat kan man se likheter. Så det är här det måste börja. Det är i förskoleklass det studie- och yrkesvägledande arbetet måste börja. Om inte tidigare.

Egentillverkade normbrytande yrkeskort. Hur pratar vi vuxna om yrken? Hur arbetar vi normbrytande? Vem är egentligen den där brandmannen?

Studie- och yrkesvägledning är inte studie- och yrkesvägledaren #2

Studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. Hur ofta har ni inte hört det? Och ni som inte har det, så är det faktiskt. För studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren, även om många i vårt avlånga land tror det. Allt ifrån skolledare, till skolpersonal, till huvudmän och politiker. Jag säger inte att alla tror det, för så är det absolut inte, men många. Jag baserar mitt ”många” på vad jag har hört från kollegor och vad jag kan läsa mig till i diverse SYV-nätverk på sociala medier. En hel del SYV-tjänster är små och på små SYV-tjänster är det svårt att arbeta kvalitativt. Och kvalitativt arbete grundar sig i en tanke, ett syfte och således ofta en plan för arbetet. I studie- och yrkesvägledarsvängar brukar detta kallas SYV-plan. Varje fristående huvudman borde ha en SYV-samordnare oavsett om man har en skola, fem skolor eller fyrtiotre skolor, som tillsammans med studie- och yrkesvägledarna kan arbeta fram en SYV-plan och samordna studie- och yrkesvägledningen. Varje kommun borde ha en SYV-samordnare för de kommunala skolorna, med nyss nämnda arbetsuppgifter. Större kommuner med fler skolor borde ha flera. Det är mycket som borde finnas, om du frågar mig, men ibland får man ta små steg. Små steg i det stora sammanhanget, men kanske stora steg i det lilla sammanhanget. Det stora sammanhanget skulle kunna vara en kommun och det lilla sammanhanget skulle kunna vara ens arbetsplats i den kommunen. Den enskilda studie- och yrkesvägledaren kan sannolikt inte ensam påverka en hel kommuns arbete, men ofta kan man påverka arbetet på sin arbetsplats. På min skola fanns det redan en SYV-plan när jag började, men jag har reviderat den och nu är det dags att implementera den i verksamheten. För att implementera det bra behöver jag ha alla med mig på tåget. Så istället för att jag, eller skolledare, eller någon annan ska hiva fram en bibba papper och säga; ”Här är SYV-planen. Nu ska vi jobba utifrån den!”, så förberedde jag en presentation  om den vida och snäva vägledningen, lite styrdokument och utdrag ur SYV-planen. Skolans enhetsledare och skolledare samlades och jag berättade hur vi tillsammans ska arbeta enligt SYV-planen. För arbetet kan inte göras enskilt av mig, skolledare, lärare eller någon annan anställd på skolan. Vi måste arbeta tillsammans.

Således en dag i förra veckan, en av de där soliga dagarna, samlades skolans enhetsledare tillsammans med skolledningen i ett klassrum på skolan. Ett klassrum högst upp i byggnaden, så man kom helt svettig med kaffekoppen i ena handen och datorn i andra. Hur som helst. Kopplade upp datorn och började; ”Nu kommer jag med en sådan här mastig sak igen [viftar med skolans plan för studie- och yrkesvägledning], så jag har tagit med lite go’fika också.” Efter att ha hivat fram ett par burkar med hembakta mazariner återgick jag till presentationen. På tavlan visades en bild på en pedagog och två barn i, gissningsvis, årskurs 1 eller kanske till och med förskoleklass tillsammans med Ru rubriken ”Studie- och yrkesvägledning – Hela skolans ansvar”. För det har vi ju nu lärt oss, vi som orkat läsa inlägget ända hit (med glimten i ögat).
Bilden på de yngre barnen tillsammans med texten valde jag såklart medvetet, för att provocera fram en reaktion. Jag kan inte säga med säkerhet att någon i personalgruppen framför mig såg särskilt förvånande ut, men några lyfte säkert på ögonbrynet i smyg. Efter att ha dragit igenom en snabbis om att barn redan vid sex års ålder börjar begränsa sig i sina yrkesval, här kan jag lova att fler än en lyfte på ögonbrynet. Ja, kanske inte av  förvåning, utan kanske lite av en dold förtvivlan, eller både och. Jag gick vidare med att berätta om studie- och yrkesvägledning i vid och snäv bemärkelse. Förklarade att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar och att vi gemensamt ska jobba för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning. So far, so good. Inget konstigt i det. Personalgruppen var med mig på tåget. Skönt, ibland kan man få motfrågor vid det momentet. Men jag kände på mig att jag lagt upp presentationen på ett bra sätt. Skönt att det också mottogs väl.

Vidare nu. Presentationen bjöd på lite uttdrag ur skollagen. Alltid bra med lite styrdokument att luta sig mot. ”Utan att medvetet trampa någon på tårna, vågar jag mig på att säga, att i princip allt vi gör i skolan utgår från skollagen”. Medhåll. Skönt. Andades ut. Gick vidare till mer konkreta saker. Exempel på studie- och yrkesvägledande aktiviteter och självklart uttdrag ur skolans egen plan för studie- och yrkesvägledning. Avslutade med att skicka med enhetsledarna uppgiften att titta igenom aktiviteterna i de olika årskurserna och återkoppla till mig, så planen är helt uppdaterad lagom till läsårets start. Eller ja, strax efter dess start i alla fall! Nu är jag och skolans enhetsledare och skolledning överens. Studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren. På det här området arbetar vi tillsammans. Tillsammans för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning. Ett kvalitetsarbete, helt i enlighet med styrdokumenten.