Vi måste ta oss tid och hjälpa framtida kollegor

April har precis börjat. Sommaren närmar sig med stormsteg och snart börjar omvalet till gymnasiet. Det är även dags för studenterna på studie- och yrkesvägledarutbildningen att skriva sina examensarbeten, det absolut sista momentet innan de blir behöriga studie- och yrkesvägledare, mina framtida kollegor. Dina framtida kollegor. Det har trillat in flera mejl där studenterna frågar om jag kan ställa upp på intervjuer till deras examensarbeten. Jag minns tillbaka till våren 2016. Då jag själv var i startgroparna för mitt eget examensarbete. För mig och min uppsatspartner Nadja var det ganska lätt att få tag på respondenter, men det krävdes självklart en del arbete. Så för mig är det en självklarhet att ställa upp om jag har möjlighet. Jag kan enkelt avvara 30-40 minuter till en intervju. Det handlar inte om någon större uppoffring, det tar inte särskilt mycket av min annars ganska dyrbara tid, det krävs inga större förberedelser, så varför inte? Personligen tycker jag det är kul att bli intervjuad och veta att jag hjälper till. Jag för chans att prata vägledning, i massor!

Snart trillar det in fler mejl. Jag avläser en frustration och uppgivenhet. Studenter som har sökt och sökt, mejlat och ringt till vägledare, mängder av vägledare, men bara fått nej. Många vägledare har en hektisk och hårt belastad arbetssituation, inte minst under våren. Så även jag. Sannolikt är vi stundvis lika stressade som dessa studenter känner sig just i detta nu, men stanna upp en kort stund. Ta en paus från det du gör. Gå till personalrummet och hämta en kaffe. Här skulle det väl passa bra med en kort paus på 30-40 minuter. Ungefär så lång tid en intervju från en student på SYV-utbildningen tar. Ta chansen att få prata SYV-tankar med någon som är otroligt nyfiken. Svara på lite frågor och berätta hur fantastiskt du tycker att ditt jobb är för din blivande kollega. För det är just det dem är. Studenterna. De är våra blivande kollegor, så vi yrkesverksamma har rimligtvis ett ganska stort intresse i att prata med dessa studenter. Det handlar ju trots allt om att få fler behöriga kollegor i yrket, vilket vi verkligen behöver. Så ta en paus, hämta en kaffe, ta dig tid att svara på några frågor och prata vägledning.

Annonser

PRAO ger tidiga och ovärderliga arbetslivserfarenheter

Det är måndag morgon. Det är fortfarande ganska kyligt ute, vilket kanske inte är så konstigt i februari. Jag står tillsammans med två andra killar från skolan. Snart blir vi insläppta genom en sidodörr. Bakom stora garageportar står bilarna redo. Vi blir presenterade för vår handledare. Snart blir vi visade till ett klädförråd. Vi väljer ut ett passande larmställ. Eller ja, i alla fall jackorna till ett larmställ. En svag doft av rök letar sig in i min näsa. Jackan är några storlekar för stor, men den sitter ändå ganska bra. Den här veckan för jag testa på det många drömmer om som barn och även vuxna. Vi går ut i vagnhallen. Där står de röda bilarna på rad. På ryggen framför mig står det ”Räddningstjänsten” på min egen rygg står det ”Brandkåren Attunda”. Det är första dagen på min första PRAO-period. Det är allra första gången jag kommer i närkontakt med arbetslivet. Veckan hos Brandkåren Attunda gav mig oerhört många erfarenheter. Erfarenheter jag knappast hade kunnat anskaffa mig genom studiebesök eller yrkesbesök på skolan. PRAO går inte att ersätta. Det är något speciellt och jag är positiv till att riksdagen klubbat igenom lagändringen, som medför att PRAO åter blir ett obligatorisk inslag i grundskolan.

Förra året gav min rektor mig i uppgift att undersöka om det var möjligt att återinföra PRAO som en del av skolans verksamhet. Detta var innan regeringen annonserade om ett nytt förslag om att göra PRAO obligatorisk igen. Hur som helst var det ett uppdrag jag gladeligen högg tänderna i, för jag minns själv mina två PRAO-perioder väldigt tydligt. De gav mig tidiga och ovärderliga arbetslivserfarenheter. Något jag blev fast besluten att erbjuda även mina elever. Men arbetet med PRAO kräver mycket. Det ska administreras, hittas PRAO-platser, samverkas med näringslivet och lärarlaget. För att PRAO ska bli en värdefull verksamhet behöver alla involveras. Jag började undersöka möjligheterna och vilka resurser vi hade på skolan och i närsamhället. Jag kartlade närområdet, hur många näringsidkare finns det i området, vilka är lämpliga PRAO-platser och vilka är det inte? Hur ser variationen av arbetsgivare och branscher ut? Ganska snabbt kom jag fram till att det fanns bra underlag för att återinföra PRAO på skolan. Redan från början var jag tydlig med att det inte var ett lass jag varken kan eller tänker dra själv. Inga konstigheter.

Jag skrev ihop ett brev till näringsidkarna i närområdet. Jag gick runt och träffade representanter på potentiella PRAO-platser. På bara en runda i närsamhället fick jag 17 positiva svar. Inte nödvändigtvis en garanterad PRAO-plats, men inte heller en stängd dörr. Jag fick även tre svar där arbetsgivarna avböjde att bli PRAO-plats.

Så under hösten gick vi ut till vårdnadshavare och elever att hela årskurs 8 ska genomföra PRAO under vårterminen. Och med det så var bollen i rullning. Eleverna började söka efter arbetsplatser. PRAO-lappar trillade in. Eleverna hittade alla möjliga arbetsplatser. Försvarsmakten, advokatfirma, Scania, butiker av olika slag, skolor och förskolor, bara för att nämna några av arbetsplatserna.

Så var det dags. Förra måndagen gick mina härliga åttor ut på PRAO. För många är det deras absolut första kontakt med arbetslivet. PRAO ger dem ovärderliga erfarenheter och förhoppningsvis en positiv upplevelse de sent kommer att glömma.

Allt det här snacket om för- och nackdelar och farhågor inför den kommande obligatoriska PRAOn, som nu är beslutat, är en helt annan grej som jag tänker tillägna ett inlägg längre fram i tiden. Låt mig nu bara njuta av att ha fått ut alla mina åttor på PRAO och att alla, hitintills vid PRAO-platsbesöken, visat stor nöjdhet med både PRAO som verksamhet, sin arbetsplats och sin första introduktion till yrkeslivet.

Sista föreläsningen på studie- och yrkesvägledarprogrammet

17 mars 2016. Det är dags för föreläsning igen, men idag är det sista gången jag sätter mig i den stora hörsalen tillsammans med mina underbara kursare. Vi sitter i södra husen, jag har smugit in en kopp kaffe. Egentligen är det förbjudet med mat och dryck i hörsalarna, men utan kaffe stannar min hjärnverksamhet. Så är det bara. Så många minnen, så många upplevelser, så många saker jag och bästa klassen, SYV13, varit med om tillsammans.

Dagen till ära sitter jag på middag hos min gamla kursare och nuvarande kollega och nära vän, Daniel. Med oss är också vår kollega och vän Pauline, som gick utbildningen tillsammans med oss. Vi är trion som gjorde flesta grupparbetena tillsammans. Vi är trion som fick arbeta i trio även när det var pararbete. Vi är järntrion. Det är mycket som har hänt sedan examen 2016 och att träffas såhär över en middag och återuppleva minnen och snacka om allt och inget är verkligen härligt.

Vilken tur jag har som fått äran att träffa, studera och arbeta med de här supermänniskorna! På bilden, jag och Daniel, bakom kameran, Pauline. Fotot taget efter sista föreläsningen på jakt efter intervjumaterial till examensarbetet.

Årsmöte och seminarium med Sveriges Vägledarförening

Det är fredagseftermiddag. Jag vet inte vad ni gör på en fredagseftermiddag, men jag sitter i alla fall på Essinge Konferenscenter och lyssnar till seminarium och årsmöte för Sveriges Vägledarförening. Spännande tankar om hur studie- och yrkesvägledningen kan utvecklas. Kul att även få träffa kollegor, för det behövs, när man är så ensam i sin yrkesroll. Det kollegiala är superviktigt för att professionen ska utvecklas och gå framåt.

Under eftermiddagen fick jag och kollegorna lyssna till en paneldebatt där Ida Drougge (M), Kristina Lovén Seldén TCO-utredare, Marie Hélène Ahnborg, särskild utredare för utredningen en utvecklad studie- och yrkesvägledning, Elof Hansjons (S), ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje och Lotten Johansson, studie- och yrkesvägledare i Södertälje, diskuterade studie- och yrkesvägledning ur olika synvinklar.

Bland annat diskuterades vikten av en tydlig ansvarsfördelning, huvudmannaskap och samverkan mellan yrkesgrupper. Lotten Johansson var bland de första talande och menar att det är avgörande att skolledarna förstår SYV-uppdraget och ger mandat till studie- och yrkesvägledarna samt ställer krav på lärarna att genomföra studie- och yrkesvägledning i undervisningen. Elof Hansjons fortsatte med att betona vikten av ett engagemang i SYV-frågorna från skolledningen  och att det måste finnas en stödstruktur för att få elever att fokusera på framtiden och vad som händer efter skolan. Han tryckte även på vikten av att kunna säkerställa att så många elever som möjligt hålls kvar i det ordinarie utbildningssystemet och att det är värdefullt med insatser för att förhindra avhopp från studier. Även Ida Drougge betonade ansvarsfördelning och tydlighet. Hon menade också på att det måste bli en tydligare statlig styrning över den studie- och yrkesvägledande verksamheten. Staten är ansvarig för SYV-utbildningen, rektorsutbildningen och lärarutbildningen och hon menar på att det behövs ett närmare samarbete mellan de tre utbildningarna. Redan på rektorsprogrammet måste studie- och yrkesvägledningen lyftas, säger Ida Drougge. Hon avslutar med att ingen studie- och yrkesvägledare ska behöva be om tid för att få träffa sina elever.

Något man var rungande överens om var att studie- och yrkesvägledning måste börja tidigt i åldrarna. Det var ett område flera ville se stora satsningar inom.
– Jag tror vi behöver satsa på grundskolan. Vi har sett i Södertälje när vi gjort förbättringar i grundskolan, så ser vi förbättringar för vidare utbildning. Vi måste jobba med basen först, säger Lotten Johansson.
Elof Hansjons fortsatte på samma spår och menade att man måste börja i grundskolan. Han uppgav också att arbetet fortfarande ligger långt ifrån samverkan på alla nivåer när det gäller skolan–arbetslivet.
– Man måste börja tidigt, såklart. Man måste ha en beredskap för en föränderlig arbetsmarknad. Man måste se det som ett kompetenspussel där vägledningen är viktig, säger TCO-utredaren Kristina Lovén Seldén.

Under eftermiddagen lyftes också IKT och digitala verktyg. Här nämndes bland annat Danmark och deras E-vejledning, som ett exempel. Lotten Johansson menar på att det digitala absolut är något man bör titta på, som en differentierad tjänst. Hon lyfter också att forskning visar på att många olika insatser är det som ger bäst effekt. Samtidigt är hon tydlig med att det digitala inte kan ersätta en fysisk vägledare. Men vem är det egentligen som sätter kontexten kring det vägledande samtalet? Är det vägledaren som ska bestämma tid och rum? Mia Lindberg, som arbetar mycket med differentierade vägledningstjänster och bland annat har varit en av de som hållit i Skolverkets fortbildningsinsats SYV i en ny tid, sa under eftermiddagen att digitala verktyg är viktigt och att man måste möta upp nya metoder och nya tekniker så att man kan nå vägledningssökande utifrån deras egna förutsättningar.

Eftermiddagens kombinerade seminarium och årsmöte väckte helt klart många tankar och åsikter. Det märks tydligt hur viktigt det är för oss vägledare att få träffa andra vägledare för att kunna prata just vägledning. För då och då måste vi få ventilera våra tankar med andra i professionen.

Under eftermiddagen kopplade jag upp mobila kontoret. Kollegan Lotta Lindström passade på att dokumentera. Tack Lotta!

Sköldpaddan Walter på äventyr

Förra veckan hälsade jag på hos förskoleklass. Med mig hade jag min kompis, Walter, en grön liten sköldpadda med stora ögon och spräckligt skal. Vi inledde passet med att prata om vad studie- och yrkesvägledare är för en yrkesroll och vad jag gör på skolan. Barnen fick veta att jag tidigare arbetat med tre olika yrken och att man alltså inte behöver arbeta med samma yrke hela livet. Vi kom in på att prata om en mängd yrken. Bland annat journalist, brevbärare, brandman och lastbilschaufför. Vi spånade också kring hur många olika yrken det finns på skolan.

Sköldpaddan Walter låg hela tiden snällt på ett bord och iakttog de duktiga barnen. Snart fick alla veta att Walter lämnat sitt hem i djurbutiken på Södermalm för att vandra längs Timmermansgatan, ta en liten tur i Tantolunden där Walter hälsade på sina kompisar, innan han begav sig vidare längs Ringvägen, över Skanstullsbron och bort mot Årstaskolan. Walters färd till Årstaskolan tog över en dag! “Wow, så lång tid!?” frågade sig barnen. Ja, så lång tid, Walters tassar är inte så stora. Vi pratade om hur Walter tagit sig till Årstaskolan, några hade tankarna om att Walter kanske simmat över Årstaviken, så var inte fallet.

Barnen fick veta att Walter var på jakt efter jobb och att Walter kommit just till Årstaskolan för att be barnen om hjälp. Walter kände inte till så många jobb, men trodde att barnen gjorde det! Och visst kände barnen till yrken, en massa yrken! Walter fick många, många bra förslag på olika arbeten. De allra flesta med “sköldpadds…” framför. T.ex. sköldpaddsbrandman, sköldpaddslärare, sköldpaddsbrevbärare osv. Kan även människor arbeta med dessa yrken?

Efter att ha pratat om yrken för Walter tittade vi lite på hur många olika yrken det finns i Sverige idag och vad som ligger bakom ett yrkesval. Vi pratade också om att man inte behöver veta vad man vill arbeta med när man blir stor, att det är många som inte vet och att det är okej.

Ett ovanligt studiebesök i ett vanligt hyreshusområde

Jag befinner mig i Göteborg. På Folkets hus är det en stor SYV-konferens där jag själv föreläser om IKT i studie- och yrkesvägledning och självklart även deltar och lyssnar till mina kloka kollegor. När konferensens första dag är slut kliver jag ut genom dörrarna till Folkets hus. Regnet hänger i luften. Det har nyligen regnat, för på gatan är det stora vattenpölar. Det är gråtrist väder och det känns snarare som en ruggig höstdag än en vinterdag i januari, men så känner ni väl till den svenska vintern lika väl som jag.

En spårvagn bromsar in vid hållplatsen Järntorget. Det gnisslar lätt om bromsarna och pyser om dörrarna när de slås upp. Av strömmar människor och strax hoppar minst lika många på spårvagnen. Jag trycker iväg en Swish-betalning och får tillbaka en biljett från Västtrafik som gäller i 90 minuter. En spårvagn till rullar förbi. Jag funderar lite. Det känns konstigt med tunnelbana ovan jord. Jag skakar på huvudet och konstaterar att jag är en sån där Stockholmare. Min spårvagn kommer och småleende stiger jag på. 1:ans spårvagn lämnar Järntorget och glider fram längs Göteborgs gator på sin färd mot Tynnered. Jag är på väg till ett vanligt hyreshusområde, för att titta på ett ovanligt och något av ett unikt projekt.

”Opaltorget” säger högtalarrösten i spårvagnens högtalarsystem. Vagnen bromsar in och dörrarna slås upp. Det välbekanta pysandet. Det är bara jag och en äldre herre kvar på spårvagnen. Jag kliver av och tittar mig omkring. Långt därborta ser jag en person i orange jacka närma sig. Det är Louise Rickardsson, som jag har stämt träff med. Louise arbetar som koordinator på Framtidens Fastighetslabb. Vi går genom ett alldagligt hyreshusområde i Tynnered. Det är precis som vilket bostadsområde som helst. Här finns ett litet centrum, spårvagn, buss, grönytor. Utanför ett bostadshus finns en träkonstruktion. Från sidan ser det ut som en stadsvy. Det finns sittytor och små planteringar i konstruktionen. På sidorna lyser orange dioder. Den här konstruktionen sticker ut i området. Det är här Framtidens Fastighetslabb har sin lokal. Lokalen är nybyggd och invigdes 9 november 2017. I lokalen finns ett ”labb” där man får prova på olika yrkesroller inom fastighetsbranschen. Louise visar runt i lokalen. Här kan man bygga en egen stadsdel, göra olika värderingsövningar eller spela gräsklipparspelet, där du ska klippa en gräsmatta, men undvika att köra på stenarna.

Efter att ha fått en genomgång av lokalerna och mycket matnyttig information så fick jag chansen att prova på de olika yrkesrollerna inom fastighetsbranschen. På ena långsidan av fastighetens största rum finns det en form av hinderbana. När jag tar tag i handtaget som jag ska föra genom en form av hinderbana, piper det till. En klocka börjar ticka och nu är det upp till mig att lösa olika problem som kan uppstå i en fastighet. Efter drygt åtta minuter var jag klar. Även om jag kanske inte var den snabbaste problemlösaren så kunde jag efter lite trixande få igång både ventilationen, stoppa en vattenläcka och finna den trasiga elledningen. En otroligt rolig station där besökaren på ett kreativt sätt får lösa olika problem. Hos Framtidens Fastighetslabb blir en hel yrkesbransch konkretiserad. Här får besökaren prova på, diskutera, resonera och reflektera. Något som gynnar Sveriges framtida arbetskraft, våra unga. För hur ska man kunna göra väl underbyggda val av framtida yrkesinriktning och utbildning om man inte får se, känna och testa. Använda flera av sina sinnen. Alla tjänar på väl underbyggda val, såväl den enskilda individen, som samhället i stort.

En ovanlig arbetsdag

Det finns vanliga arbetsdagar och så finns det ovanliga arbetsdagar. Gårdagen måste nog räknas till den ovanligare typen. Strax innan 10 rullar en svart BMW in på parkeringen utanför skolan. Ut hoppar två säkerhetspoliser och strax därefter kliver Morgan Johansson, inrikes- och justitieminister ut. Idag ska nämligen skolan presentera något av en unik samverkansmodell mellan skolan och bland annat polisen, socialtjänsten, ungdomsgården och civilsamhället. Vi visade upp och presenterade samverkansgruppen och Morgan Johansson fick chansen att ställa frågor och notera hur vi arbetade. Skolans socialpedagog var den som hade roddar ihop ministerbesöket och gjort det riktigt bra! Efter mötet besökte ministern våra båda skolenheter och pratade med pedagoger och representanter från elevrådet. Mellan vårt högstadium och vårt låg- och mellanstadium åkte vi buss, så Morgan Johansson kunde få en konkret bild av skolans närsamhälle. En spännande och annorlunda arbetsdag!

Besök av SYV-studenter

Som så mycket annat i samhället handlar det mesta om att ge och ta. Förra veckan fick jag frågan av ett gäng SYV-studenter om jag kunde ställa upp på en intervju till deras arbete rörande verksamhetsutveckling. Självklart ställer jag upp i mån av tid och just den här eftermiddagen hade jag en lucka i mitt schema. Välkomnade studenterna, fyra till antalet, till mitt krypin. Dagens intervju handlade bland annat om normkritiskt arbetssätt och det hela ska i slutändan landa i en plan för verksamhetsutveckling. Otroligt givande samtal. Jag älskar samtal och att prata med SYVare eller soon to be SYVare är otroligt roligt! Det finns så mycket att prata om och jag ser fram emot resultatet! Då blir det nytt blogginlägg, såklart!

Projektet #SLpåväggen är klart!z

Strax innan eleverna gick på jullov påbörjade jag ett nytt projekt som jag valt att kalla #SLpåväggen. Det handlar egentligen om att jag beslutade mig för att måla en stor spårkarta på min vägg! Så jag började. Tog en blyertspenna, linjal, gradskiva och ett suddgummi. Sedan började jag skissa på en enorm spårkarta som mäter 3×2,5 meter, alltså 7,5 kvadratmeter. Tänk dig själv en spårkarta du måste stå på en stol för att kunna peka på Jakobsberg! Ja, jag vet att alla som läser bloggen inte bor i Stockholm, men visste du att Jakobsberg faktiskt är en av landets största tågstationer, sett till antalet resande. Kartan täcker alltså hela min vägg. Det är ganska mäktigt att stå bredvid den. Det tog mig nästan tre veckor att färdigställa kartan! Från det att jag skissade med blyerts till att jag färglade med tusch och fyllde i stationsnamnen med permanentpenna! Ett ganska gediget arbete, men roligt och förhoppningsvis inspirerande för SYV-kollegor runt om i landet! För en gigantisk spårkarta kan man göra var i landet man än befinner sig! För nästan överallt finns det kollektivtrafik och även om det inte är tåg, så kan man göra en karta över busstrafiken!

Nu återstår arbetet att printa ut en mängd skolor och placera ut på kartan! För det är ju det syftet med kartan är! Att kunna se var skolorna ligger, så man kan bilda sig en uppfattning om hur lång tid det tar att resa till skolan från hemmet! Nu är kartan på plats, lagom till eleverna börjar vårterminen!